Välkommen till avdelningen för biomaterialvetenskap

Historiken om avdelningen för biomaterialvetenskap

  Avdelningen för biomaterialvetenskap (Department of Biomaterials), institutionen för de kliniska vetenskaperna, Göteborgs universitet har två olika ursprung - dels den tidigare Institutionen för Handikappforskning och dels Laboratory of Experimental Biology vid anatomiska institutionen.

  Handikappforskningen grundades 1966, då den tidigare prosektorn i histologi, professor Sven Olof Brattgård, fick särskilda medel från regeringen för att etablera en vetenskaplig forskningsgrupp i Göteborg. Forskningsgruppens arbete centrerades runt patienter med olika former av funktionshinder, till exempel rullstolsbundna individer, ett ämne som inte minst engagerade SO Brattgård som själv var rullstolsbunden sedan ungdomen och därför förstod de särskilda praktiska problem som rullstolsbundna ställs inför. Avdelningen konstruerade bl.a. en särskild eldriven rullstol som marknadsfördes av industrin och en särskild s.k. transportstol som var anpassad att fungera i trånga miljöer som flygplan. Forskningsarbetet hade karaktären av pionjärinsats då olika handikappsproblem tidigare endast mycket sparsamt hade attackerats med vetenskaplig metodik.

  Det andra ursprunget till dagens biomaterialavdelning var den forskning som uppstod runt en annan pionjär, professor Per Ingvar Brånemark, som 1960 hade blivit prosektor i Anatomi vid Göteborgs universitet. Brånemarks forskningsgrupp arbetade mycket tidigt med olika biomaterial. Forskningen hade en såväl grundvetenskaplig som klinisk inriktning och man konstruerade och testade kliniskt världens första fungerande tandimplantat och världens första extraorala, craniofaciala implantat som användes vid vissa typer av hörselnedsättning och vid rekonstruktion av medfödda eller förvärvade ansiktsdefekter. Dessa produkter har med tiden blivit industrialiserade och spritts internationellt. En av Brånemarks forskare, Tomas Albrektsson, fick 1982 en särskild tjänst vid Medicinska Forsknings Rådet (MFR) i handikappforskning, vilket ledde till att Albrektsson i samband med Brattgårds pensionering erhöll professuren vid handikappforskningen, där verksamheten nu styrdes över mot biomaterial. Under Albrektssons ledning har avdelningen producerat över 50 vetenskapliga avhandlingar och Albrektsson har själv presenterat cirka 1 000 inviterade föreläsningar över hela världen, vilket antyder den allt mer ökande betydelsen av ämnet biomaterial.

  En annan forskare som disputerat inom Brånemarks forskningsgrupp, professor Peter Thomsen, hade först erhållit en rådstjänst vid MFR och sedan, 1994, blivit innehavare av den professur i anatomi som Brånemark lämnat vid sin pensionering. Thomsen flyttade år 2003 samman sin verksamhet med Albrektssons och avdelningen bytte nu namn till Biomaterialvetenskap. Avdelningen för biomaterial har idag en internationellt ledande position inom området vävnadsförankring av implantat och proteser. Inom ramen för BIOMATCELL Vinn Excellence Center of Biomaterials and Cell Therapy (grundfinansiering från Vinnova) samt samarbetsprojekt med Sahlgrenska sjukhuset och svenska och internationella företag, studeras nu mekanismer för vävnadsregeneration i såväl experimentella som kliniska sammanhang. Nyligen har avdelningen tillsammans med forskare på Chalmers erhållit medel för materialvetenskaplig forskning från regeringens strategiska framtidssatsningar.

  Avdelningen har också förstärkts med en tredje professur innehavd av Pentti Tengvall, föreståndare vid forskarskolan BIOSUM Graduate School of Biomaterials and Regenerative Medicine (gemensam med Chalmers). Tengvall kommer närmast från Linköpings universitet, där han innehade en professur i biomaterialforskning.

  Avdelningen vid biomaterialvetenskap sysselsätter idag ett tiotal postdocs varav två är adjungerade lärare, ett tiotal tekniskt administrativt verksamma kollegor, ett tjugotal doktorander och ett ansenligt antal internationella gästforskare.